Frida kände att hon måste bestämma sig... Och det gjorde hon, Frida reste sig sakta upp, men märkte inte att hennes fot fastnade. Hon tog tag i kanten upp mot marken och försökte klättra upp. Då kände hon hur det knakade till i foten, hon brydde sig inte om smärtan utan fortsätte att klättra upp, i sista sekund tog hon sig upp och tåget susade förbi i en hemsk fart. Frida försökte resa sig, men kunde ej stödja sig på foten. Hon skrek till men ingen hörde henne. Sen slog det Frida att hennes mobil inte låg i fickan och inte hennes plånbok heller... Hon tittade ner mot tåg rälsen och där låg hennes plånbok strimlad tillsammans med hennes mobil. Så här står Frida Berglund, mitt ute nånstanns vid en tågräls med en vrikad fot, hungrig, trött och helt utan nåt sätt att komunicera med nån och helt utan pengar. Tankarna virvlade omkring i Fridas huvud ett tag, innan hon beslutade sig för att försöka rädda grejjerna. Hon satte sig på kanten till rälset och börjar försiktigt sammla ihop allt. Hennes bank kort var helt oskadat så hon plockade på sig det. Hon fick till och med igång mobilen. Men hon hade såklart ingen mottagning, hon kollade på klockan 19:54 stod det. Fint tänkte Frida, nu är nog mamma arg... Frida ställde sig sakta upp och haltade därifrån. Hon kollade sig runt och gick mot nåt som såg ut som ett gatulyse, väl framme såg hon att det var en busshålls plats, hon läste på skylten. Om 1 minut bör det komma en buss som går hem till henne, och i samma sekund kommer bussen. Frida kliver på, och frågar vänligt om man får betala med kort.

- Haha kort? Nej du, inte på stadsbussarna. Svara busschaffören.

Frida känner hur ögonen fylls av tårar. Buss chaffören kollar på henne å ser sedan foten.

- Men var har du gjort unge? frågar busschaffören.

- Jag har.. Rammlat. Svarade Frida.

- Du, jag bjuder på denna resa, sa busschaffören.

- Tusen tack! Svara Frida.

Hon haltar iväg och letar efter en plats, lite längre bak hittar hon en bredvid en kille i ca. 25 års åldern gissar Frida.

- Men hej du, sluddrar killen.

- Hej, svara Frida osäkert.

- Jävlar vad du va snygg.

Frida känner att det lutkar sprit av honom. Så hon försöker ignorera honom. Han börjar ta på henne, han lägger handen på hennes lår. Hon slår skräckslaget bort hans hand.

- Men vad gör du, jag tycker ju om dig, sluddrar han argt.

- Men vafan, jag känner inte dig, säger Frida irriterat.

- Men måste du känna mig för att ligga med mig? Skriker killen.

Några på bussen stirrar på Frida och den konstiga killen. Frida ser en tom plats bredvid en tant, när bussen stannar för att släppa av några flyr Frida till tanten. Killen märkte tydligen inte att hon var borta. Äntligen tänkte hon, om en kvart är jag hemma och då är allt bra!

Då hör hon hur busschaffören skriker nåt, och sen känner hon hur hela bussen rullar runt. Hon känner en förfärlig smärta och hör folk som skriker. Frida tror att hon ska dö, men hon hör en ambulans då lugnar hon ner sig lite, men smärtan hon känner går inte att beskriva. Det tar ett bra tag innan hon känner hur hon lyfts upp. Hon uppfattar inte så mycket men efter ett tag känner hon ett stick i armen och sen sommnar hon sakta in.